Kvelia,en by i Nord Tröndelag

Kvelia är byn där jag, Claes-Göran Waller,  som barn tillbringade många sommarlov. I vuxen ålder någon vecka på semestern och ibland någon snabbtur på hösten för att plocka svamp. Min familj har haft en stuga där sedan slutet av sextiotalet.  Stugan är belägen cirka tre km från byn. Platsen kallas Nessmon. Mina tidiga uppväxtår var i byn Svaningen, som ligger cirka tio mil från Kvelia, i Jämtland. Det var i slutet av femtiotalet och början av sextiotalet. Det var och är många kontakter över gränserna. På det sättet kom mina föräldrar i kontakt med Kvelias innevånare och fick så småningom möjlighet att köpa stugan.

Byn ligger i Lierne kommun där närmaste större samhälle heter Nordli som är huvudort i kommunen, där finns affärer och kommunal service. Nämaste stad är Namsos sexton mil bort vid Atlantkusten. Väg dit går några mil över ett fjäll med fina naturupplevelser och svindlande vägar med djupa stup som man bara ramlar ner en gång i. Till Trondheim är det drygt trettio mil. Till Gäddede på den svenska sidan är det cirka tre mil.

Kvelia ligger i en dalgång mellan berg och fjäll. Kring Kvelia finns det några andra platser te.x. Nordbakk och Kvemon. Drygt tvåhundra personer lever här. I jämförelse med Sverige är bygden här levande, många lantbruk. På grund av björnarnas framfart har den traditionella fårskötseln minskat i omfattning. De yngre lantbrukarna som slutat med får har ställt om till mjölkproduktion. I byn byggdes sommaren nittionio en ladugård med plats för cirka sjuttiofem djur.

I byn finns en affär, Kveli-Bua, med vad som behövs med generösa öppettider måndag till lördag. Affärsskylten kan ingen missa, en av den bästa skyltar jag sett på en affär.  Många i byn äger andelar i affärsfastigheten vilket gör att köptroheten är stor. I Kveli-Bua finns även ett fik med självservering till ett billigt pris. Träffpunkten i byn. Som i all gränshandel går det bra att betala med både Norska och Svenska pengar. Frimärken finns för brevskrivaren. Breven tar lantbrevbäraren hand om, måndag till lördag. I källaren på Kveli-Bua finns det WC för den förbipasserande.

I byn finns många fina och intressanta byggnader. Ett av de mer kända byggnaderna är Oppgården som är kulturmärkt. Några bilder. Bilderna är tagna nere från vägen. Till vänster, mitt och höger. Vid ett flertal tillfällen har jag haft förmånen att besöka Oppgården. Huset är stort och innehåller rum med många föremål från 1800-talet. Till det kulturmärkta Oppgården hör även en "säter" som motsvarar våra i Sverige fäbovallar, även sätern är kulturmärkt. Livet har förändras. Åt vilket håll beror på betraktaren. Var sommar ordnar de nuvarande ägarna aktiviteter en gång i veckan i Oppgårdens byggnader. I slutet av juli nittionio var bl.a. Bröderna Lindkvist där och spelade, en stor del av bygden var där.

I var by eller socken finns det bygdegårdar och liknande, i Kvelia har man sitt sammfundshus. Där spelas det bingo var vecka, förstås. Någon gång anordnas det dans. Ett minne som ligger kvar över detta sammfundshus är världsmästerskap i snusspottning!!! som arrangerades i början av åttio-talet. Enligt uppgift skall vinnaren av denna udda tävling finnas noterade i rekordboken. Brevid sammfundshuset ligger skyttebanan där avläggs prov för den årliga älgjakten. Antal älgar har ökat senare år. Det märks i skog och mark och speciellt på myrmark, när älgen travat fram ofta har det sett ut att vara bråttom. Får älgen vittring på björn så sätter älgen fart.

Jakt som många vill anordna i området är den på björn. Björnen har blivit oskygg sista åren och har orsakat stor skada på fårskötseln i området och även på många andra håll. Själv har jag ingen björn sett. Det närmaste är spillningen från björn. Björnfrossa, jag vet inte, men jag tittar efter björnens följeslagare som i de här trakterna är korpen. I dagstidningen här som heter Namdalsavisa kan det ofta läsas om björnen och dess härjningar.

Fiskevatten är det gott om med de rätta kontakterna och om det finns kondition, då det kan vara långt att gå.

Det "gula guldet" i skogen kan finnas i rikliga mängder om hjortronblommen klarat sig från frosten. Oftast har frosten gjort att det kan vara långt mellan "guldet". Tänk dig, varm hjortronsylt med kall glass.



Samtliga bilder är tagna 1998 och 1999 av Claes-Göran©